Filmtips: Bröderna Karlsson

Bröderna Karlsson

-------------------------------------

Cast: Björn Bengtsson, Tuva Novotny, Jessica Zandén, Johan Rabeus, Vanna Rosenberg, Per Andersson, Fredrik Hiller.

--------------------------------------




Niclas Bering (Björn Bengtsson) är en framgångsrik advokat och bor i Stockholm. Han har varit singel länge och nätdejtar, vilket inte går så värst bra eftersom han blir dumpad hela tiden. Men en dag får han ett arbete tillsammans med Clara (Tuva Novotny), en tjej som han genast börjar gilla, och hon verkar gilla honom också. Några dagar senare får han ett brev: Ett arv från sin biologiska mamma som har dött, och när han ringer för att säga att han inte är intresserad får han helt plötsligt reda på att han har en tvillingbror. Han reser till Luleå för att träffa honom.

Det visar sig att hans bror Hasse Karlsson (Björn Bengtsson) som har vuxit upp med deras mamma är hans motsats, brutal och obekymrad och han tar hela livet med storm. Han är gift med Mona (Vanna Rosenberg) och dom har två barn. Det kommer fram att Hasse är otrogen titt som tätt och Niclas känner sig väldigt obekväm när Mona hotar att döda Hasse om han är otrogen igen. Lite fundersam åker Niclas tillbaka till Stockholm och allt flyter på hur bra som helst, jobbet, Clara, ja allt. Men allt vänds upp och ner när Hasse helt plötsligt knackar på hans dörr.

Det sker den ena förväxlingen efter den andra och det verkar som att Hasse har bestämt sig för att förstöra Niclas liv helt och hållet. Han ligger med Niclas chefs fru och säger aldrig att han inte är Niclas så alla fortsätter ju att tro det, och Clara ser Hasse kyssa en annan på en fest och hon tror naturligtvis också att det är Niclas, för han sa ju att han inte hade några syskon. hur sjutton ska klara upp allt?..........

Jag tyckte att den var väldigt bra gjord. Jag har bara sett Björn göra några små biroller, och då tyckte jag inte att han var så bra, men här ändrade jag helt åsikt. Det måste ju vara svårt att spela två olika personer. det borde väl vara svårt nog att spela en person, nu ska han vara två, och dessutom spela mot sig själv. låter som ett fruktansvärt svårt uppdrag tycker jag! Vad gäller Jessica Zandén har jag alltid tyckt att hon är lite överdriven, vilket jag tyckte att hon var här också, men det är ju bara min åsikt, inget emot henne så, jag gillar inte riktigt hennes sätt att spela bara. Vanna Rosenberg har jag bara sett i Kvarteret Skatan och humor sammanhang, så för mig passade hon inte riktigt in här, som den sorgliga och olyckliga rollfigur hon hade, men hon gjorde det bra ändå, men jag ser henne nog ändå helst i humorserier. Det var första gången jag såg Tuva Novotny, och det var ett bra första intryck! Man blev nästan kär i både hennes sätt att spela och hennes rollfigur. Jag tycker förövrigt att Sverige är väldigt bra på att göra film. Vi har väldigt många bra skådespelare, bra regissörer, duktiga manusförfattare och filmare, nice! (y'.

Det känslosamma hade dom fångat bra, jag satt och grät själv. Och filmen gav mig samtidigt mycket att tänka på, funderingar och tankeställare. Handlingen var däremot inget nytt, men den är bra. man kan variera sig utan att man kommer ifrån basen om ni förstår vad jag menar, men det kan också ganska lätt bli tjatigt, förväxlingar, alla går om varandra.... man sitter ju i soffan och skriker: "ahhhhh, snälla titta bakåt!", haha.

+ för det känslosamma och Björn Bengtsson som lyckades utmärkt med att spela mot sig själv.

- för alla förväxlingarna, det är nog det enda minus jag kan komma på. men det hör ju till en sån här film, annars skulle det nästan inte ha blivit någon handlig alls, eller så hade filmen blivit 15 minuter lång, för då hade ju det inte blivit några problem.

Betyg: 4,5/5 , Klart sevärd! skrattfest och samtidigt massa tankeställare.

Kram Daniela

Filmtips: Masjävlar

Masjävlar

-----------------------
Cast: Sofia Helin, Ann Petrén, Kajsa Ernst

-----------------------------



Mia (Sofia Helin) är 30 år, singel och bor i Stockholm. Hon ska resa upp till sina föräldrar som bor i Dalarna och fira sin pappa som fyller 70 år. och dom har en stor överraskning till henne: dom vill ge henne en ganska värdefull tomt nere vid sjön, på villkoret att hon flyttar hem igen. Hennes två systrar Eivor (Kajsa Ernst) och Gunilla (Ann Petrén) får ingenting alls. Detta startar en vild diskussion om vem som har varit snäll och stannat, vem som inte brytt sig alls, vem som tar hand om föräldrarna och vem som har uppoffrat sig och hjälpt till.
Födelsedagsfesten blir bara jobbigare och jobbigare, och till sist blir inget som dom har tänkt......



Jag tyckte: Dom första 10 minuterna var lite sega, eller sega och sega, dom första 10 minutrarna var ganska dåliga. om den hade gått på tv hade jag nog stängt av, men nu hade jag ju hyrt den och ville ändå se klart den, för jag tänkte att har den fått 3 guldbaggar (för Bästa Manus, Bästa Film och Bästa Kvinnliga Biroll) kan den ju inte vara urkass. och det var ju tur att jag tänkte så, för den blev bara bättre och bättre! Jag tyckte att den var lite ytlig först, att alla karaktärerna var lite udda, men det visade sig att filmen hade ett djup man absolut inte trodde att den hade. Och jag håller med dom som ger ut guldbaggar, manuset var bra. Jag skulle nog inte sagt bästa film precis, men bra var den ju, riktigt bra faktiskt. Klart sevärd. Den var sorglig och hemsk, det var nog det jag reagerade mest på och gjorde att jag började tycka att den faktiskt var bra, att den hade starka kännslor, om en film nu kan ha det. Man satte sig in i deras roller (eller jag gjorde rättare sagt) och började fatta hur dom tänkte. Om man bara koncentrerade sig så kom man in i den ganska fort.
Miljön var ganska trist, gav ett ganska smutsigt och gammalt intryck och det gjorde det hela mer.. hm.. intressant. Miljön gör alltid stort intryck på mig, antingen positivt eller negativt, men det har stor betydelse i filmens kännsla tycker jag.

Skådespelarna var bra valda, alla gjorde sitt jobb väldigt bra och man märkte att det inte är några dom har plockat upp bara sådär, utan detta är erfarna människor som mycket väl vet vad dom gör. enda minus var att dom skulle vara systar när det skiljer kanske mer eller mindre 20 år på Ann Petrén och Sofia Helin, men man slutade tänka på det efter ett tag. Denhär filmen var va äldigt bra, bara det att den inte riktigt föll mig i smaken, det var kanske för lite romantik och fantasy i den ;).

Den var inte superduper, men inget bottennapp heller, över medel iallafall.
Betyg: 3/5

Kram Daniela

Filmtips: Arn - Tempelriddaren del 1 & Riket Vid Vägens Slut del 2. och nu:Sammanfattning del 3

Hela berättelsen är helt fantastiskt tycker jag! Och regissören Peter Flinth har lyckats fånga dom intressanta och vackra händelserna som finns i boken, och det är inte lätt att göra alla gånger. Filmerna gav väldigt mycket, det var nästan som att få en snabbkurs i medeltiden. Jag lärde mig lite om Jerusalem också, vilket passar bra med tanke på att vi jobbar med judendomen i skolan.
Det finns fyra böcker om Arn, Skrivna av Jan Guillou:

1. Vägen till Jerusalem (1998)
2. Tempelriddaren (1999)
3. Riket vid vägens slut (2000)
4. Arvet efter Arn (2001)

I första filmen har dom slagit ihop dom två första böckerna, och den andra filmen har dom bara den tredje boken. Eftersom den första filmen är två böcker blir det lite "knökat", dom försöker få med allt, och det går väl sådär, men dom lyckas iallafall få med nästan alla viktiga detaljer, men om man inte har läst böckerna (jag läste första boken efter jag hade sett filmerna) är det lätt att man förväxlar vissa grejer, och dom har gjort några små missar. I boken har Cecilia rött hår, och i filmen har hon blont, samt att Cecilia Blanka är blond i boken, men i filmen är hon typ brunett. inte för att den detaljen är livsviktig, men den har ändå betydelse.

Filmerna var superduper, men jag måste nog ändå säga att den första boken var strået vassare än den första filmen, men jag tycker ofta att det är så att boken är bättre än filmen. I böcker får man mer tankar och känslor, det gillar jag. Jag håller på med den andra boken, har inte hunnit längre för dom är ganska långa, men jag kämpar på.

Dom hade valt väldigt bra skådespelare, det märktes att dom visste vad dom höll på med. Jag gillar Skarsgårds bröderna, dom är såå bra! Och Joakim Nätterqvist som har rollen som Arn gör ett utmärkt jobb han också! Men om jag ska välja fyra stycken som gör bäst ifrån sig i just dom här två filmerna så väljer jag nog:

• Fanny Risberg i rollen som Cecilia Blanka
• Bill Skarsgård i rollen som Erik Knutsson
• Joakim Nätterqvist i rollen som Arn Magnusson
• Gustaf Skarsgård i rollen som Kung Knut Eriksson

Klicka på skådespelarnas namn om du vill läsa mer om dom.

Helheten av allt detta blir högsta poäng från mig! Nästan allt klaffade. Filmerna tycker jag nästan är ett måste att se och böckerna ska man absolut läsa!

Slutbetyg: SOLKLAR 5/5!

Mycket nöje! Kram Daniela :)

Filmtips: Arn - Riket Vid Vägens Slut, del 2

Arn - Riket Vid Vägens Slut



OBS! Innan du läser detta rekommenderar jag starkt att du läser del 1 av recensionen som finns nedanför om du inte känner till historien eller har sett den första eller båda filmerna.

------------------------------

Cast: Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Morgan Alling, Stellan Skarsgård, Martin Wallström, Elise Pärnänen, Gustaf Skarsgård, Fanny Risberg, Bill Skarsgård, Valter Skarsgård, Joel Kinnaman, Anton Näslund, Bibi Andersson, Annika Hallin, Milind Soman, m.fl

-------------------------------

Det har gått många år sen Arn Magnusson(Joakim Nätterqvist) och Cecilia Algotsdotter (Sofia Helin) skildes åt, och nu är deras botgörelse nästan över. I Gudhems kloster väntar Cecilia på att få resa till Visnings ö, där hennes vän Cecilia Blanka (Fanny Risberg) Och Kung Knut Eriksson (Gustaf Skarsgård)väntar på henne. Cecilia har inte hört något om Arn på flera år och börjar tro att han är död. Abbedissan Rikissa (Bibi Andersson) är gammal och döende och ber Cecilia förlåta henne för allt hon har gjort, men efter allt det onda hon har gjort kan hon inte göra det. Hon minns barnet Rikissa tog ifrån henne, Magnus (Martin Wallström), som nu är nästan vuxen och som hon aldrig har träffat. När det bra är några dagar kvar för henne kvar på klostret och Rikissa har dött, får hon ett erbjudande: att själv bli abbedissa i Gudhem. Det är Arns farbror Birger Brosa (Stellan Skarsgård) som har rekommenderat Cecilia för kyrkan eftersom han dels är säker på att Arn är död, och dels för att han av politiska skäl vill hålla Arn och Cecilia ifrån varandra. Men hon tackar nej, för hon har lovat att vänta på Arn. Hon åker till Visnings ö, och får inte bara träffa sina vänner kungen och drottningen, utan även sin son Magnus.

Samtidigt faller Jerusalem och tempelriddarna blir dödade, men fienden Saladin (Milind Soman) som "känner" Arn sedan innan skonar hans liv och hjälper honom att resa hem till Västra Götaland. Men nyheten om att tempelriddarna är döda hinner fram till Sverige innan Arn gör det, så en förkrossad Cecilia accepterar erbjudandet som abbedissa och åker mot klostret i sällskap av Birger Brosa, Men Arn hinner fram, och trots Brosas vilda och argsinta protester gifter dom sig och bygger ett hem på Forsvik där dom bor med sonen Magnus.

6 år senare har dom fått en dotter: Alde (Elise Pärnänen). Sverkersätten jagar kronan för kung Knut har blivit allvarligt sjuk och är på väg att dö. Sverker Karlsson (Joel Kinnaman) har den danska kungen och hela den danska armén bakom sig, och Arns trupper är inte redo och dom är för få, så dom får Knut att gå med på att låta Sverker bli tronarvinge, på det villkoret att hans kommande släktingar är arvslösa och att Knuts äldsta son Erik Knutsson (Bill Skarsgård) ska bli hans tronföljare. Men Sverker håller inte vad han har lovat och försöker mörda Knuts 3 söner, men dom lyckas fly och tar sig till Forsvik. När Arn förstår vad som har hänt samlar han ihop alla han kan hitta och rustar för krig...............

Jag tyckte att den här var bättre än den första, den var sorgligare, naturbilderna var helt fantastiska och man fick mer bild av samhället och samtidigt kärlekshistorien. Det var många häftiga ridscener och striderna var bra gjorda. Den är verkligen värt ett högt betyg, kanske högre än den första filmen, men jag kan inte ge den högre än 5/5, så jag får väl ge denhär:

Betyg: 5/5!

P.S 1: Om du vill se hela rollistan (som har ändrats lite sedan första filmen) ska du klicka HÄR , där har du också möjlighet att läsa lite mera om skådespelarna
P.S 2: Imorgon kommer en liten sammanfattning av båda filmerna + den första boken som jag har läst.

Kram Daniela

Filmtips: Arn - Tempelriddaren, del 1

Arn - Tempelriddaren


---------------------------


Cast: Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Mirja Turestedt, Stellan Skarsgård, Michael Nyqvist, Vincent Perez, Lina Englund, Svante Martin, Bibi Andersson, Fanny Risberg, Gustaf Skarsgård, Josefine Ljungman, Annika Hallin.

Regissör - Peter Flinth
---------------------------

År 1150 föds den lilla pojken Arn Magnusson (Joakim Nätterqvist) och växer upp på Arnäs gård i Västa Götaland tillsammans med sin bror Eskil (Morgan Alling)***. Som liten råkar han ut för en svår olycka och är påväg att dö. Hans föräldrar (Mirja Turestedt och Michael Nyqvist) ber till jungfru Maria och Gud att Arn ska överleva och att om han gör det så ska dom skänka honom till Guds heliga arbete, alltså klostret. Som genom ett mirakel överlever Arn, men hans föräldrar drar sig för att ge honom till munkarna. När hans mamma Sigrid får Svinpest tror dom att det är Guds straff för att dom inte har gjort som dom lovat. Sigrid tar med sig Arn till Varnhems kloster, strax därefetr dör hon i svinpest och blodförgiftning.

Arn växer upp på klostert och lär sig Latin, Franska och Engelska. Han träffar också Broder Guilbert (Vincent Perez)som lär honom stridskonst. Arn upptäcker att han är både vänster och högerhänt, han kan änvända båda lika bra, vilket gör honom till en fantastisk krigare. Men han är inte bara upplärd till krigare, utan också en Gudsman. Han får sin första häst av Broder Guilbert, en häst från Jerusalem som heter Chamsiin. När han är 16 eller 17 år kommer han tillbaka till Arnäs och är då en man som är naiv och oförstående för världen utanför klostermurarna.

I Sverige rasar kriget mellan två ätter. Sverkersätten och Eriksätten. Arn är bästa vän med Knut Eriksson av Eriksätten (Gustaf Skarsgård) och hjälper honom att dräpa den nuvarande kungen, Karl Sverkersson (Svante Martin), som innan dess dräpte Knuts pappa Erik Jedvardsson. Efter bara några månader förälskar han sig i Cecilia Algotsdotter (Sofia Helin). Men hennes syster Katarina Algotsdotter (Lina Englund), som innan Arn och Cecilia träffades hade gett sig på Arn när han sov, blir fruktansvärt avundsjuk och ljuger och berättar att Arn först haft ihop det med henne, och sedan med Cecilia, som dessutom är gravid med Arns barn. Arn och Cecilia döms till 20 år i var sitt kloster. Cecilia i Gudhems kloster och Arn i Varnhem.

Efter några år skickas Arn som tempelriddare till det Heliga Landet (Jerusalem), där han ska stanna tills han får återgå till sitt förra liv i Sverige. Men även i det Heliga Landet pågår strider mellan Muslimer och Kristna om det som för båda är heligt. Jerusalem. Arns vistelse där kommer vara påverkande för mångas liv och död.

Under tiden tillbringar Cecilia en hemsk tid i Gudhems kloster. Abedissan Rikissa (Bibi Andersson) är emot henne och vill göra tillvaron så fruktansvärd för henne som möjligt. Efetr många hemska upplevelser får Cecilia Äntligen en vän, Cecilia Blanka (Fanny Risberg) som är förlovad med Knut Eriksson, som är påväg att vinna striden över Sverkrarna och lyckas bli kung och vill att hans fästmö ska vara i klostret tills kriget är slut. Blanka blir lika illa behandlad som Cecilia. Hon berättar också för Cecilia att hennes som Magnus bor hos Arns farbror Birger Brosa (Stellan Skarsgård). Cecilia, som trodde att Rikissa hade dödat barnet, blir överlycklig, men ingen vet något om Arn. Efter många år kommer Knut och hämtar Cecilia Blanka
som säger att om Rikissa någon gång skadar Cecilia igen kommer det att stå henne mycket dyrt efterson hon numera är drottning och har mycket makt.

Jag tyckte att filmen var fruktansvärt bra. Den var också bra historiskt sett, man fick lära sig mycket om medeltiden och om religon. Den blev aldrig tråkig eller långsam. Skådespelarna var mycke bra valda och naturen var härlig! Jag har också läst boken, men tyckte att skillnaden var hårfin. alltså, det är klart att man får mycket mer information och tankar och beskrivelser i en bok, men om man bortser från detta var handlingen densamma.

En film som man ur min synpunkt bara måste se!
Jag skulle vilja ge den 100 av 5, men tyvärr går ju inte det, så jag får väl nöja mig med:

Betyg: En klar 5/5!



*** = När Arn, Knut och Eskil är små är det givetvis inte samma skådespelare som när dom är vuxna :

Arn som Barn - Noa Samenius
Arn som Tonåring - Bisse Unger
Arn som Ungdom/Vuxen - Joakim Nätterqvist

Eskil som Barn - Mikael Bohlin
Eskil som Vuxen - Morgan Alling

Knut Eriksson som Barn - Johan Arrenius
Knut Eriksson som vuxen - Gustaf Skarsgård

P.S 1, Recention av Arn - Riket Vid Vägens Slut kommer imorgon (onsdag), del 3 av recentionen kommer på torsdag, och den kommer handla lite mer om vad jag tyckte :)
P.S 2, Om du vill se hela rollistan, klicka HÄR
Kram Daniela